Sagan om Nackulien, av Sebastian, årskurs 3

Av Sebastian, årskurs 3

På Heberos slott

Det var en gång en pojke som var kunglig. Han hette Tom. Han skulle hälsa på hos sin farfars slott, slottet Hebero.

När Tom var framme, så stod redan farfar där. Dom hälsade vänligt på varandra. Tom undrade vad dom ska hitta på.

Farfar sa att han skulle berätta en spökhistoria:

Det var en gång en kung som ägde slottet men då hette han inte Den svarta Demonen, då hette han De Witch King. Han gick oftast ut i skogen men en dag kom dom åtta nackulerna före honom. Han stred tappert men varje vecka hör man hans gälla skrik.

Och där var berättelsen slut. Nu sa farfar att dom måste äta mat och dom lagade mat. När Tom gick upp för att hämta sin väska så såg han De Witch kingen som stod där med kåpan över hela sig. Ansiktet var svart som döden, han hade inga händer, istället hade han metallhänder. Hans svärd var svart. Han gick upp till tornet, Tom följde med upp. Nackulen skrek:

– En dag ska jag befrias ur detta fängelse!

Han upptäckte Tom som lyssnade:
– Vad gör du här? sa han.

– Soriset, jag hörde att du lever! Jag är fångad i den här kroppen. Dom andra åtta vill befrias från den här förbannelsen. Dom sa till mig att hitta ett barn vid namn Tom, tio år.

– Jag heter Tom och är tio år.

– Efter alla dessa år, Tom, du måste följa med mig. Varför du måste? För annars överlever vi inte. Mina åtta bröder, vargar och demoner, kommer. Och förresten, jag heter Robin, jag följer med. Tack, Tom, du måste läsa en trollformel. Du, lova att inte svika mina bröder. Vi har exakt fyra månader på oss att komma fram, vargarna och dimonerna är en månad efter oss. Skriv en lapp till din farfar. Jag har en rustning till.

Den var likadan som Robins, den passade.

– Och här är ditt svärd.

Det var lika svart som Robins och Tom fick en egen häst, den hette Malå.

Dom red iväg ut i skogen. Dom stannade och åt mat. Tom hade tagit med massor av mat. Dom stannade och sov.

Nästa dag så var det väldigt varmt. Då sa Robin:

– Vi närmar oss den Glömda staden.

Om den Glömda staden:

Den Glömda staden var en gång en fredlig by. Alla levde lyckliga där. Nästan alla var ute och handlade men en dag så kom ett monster. Några människor överlevde, men dom andra blev uppätna.

Tom ryste. Att så många kunde dött. Hästarna sprang åt andra hållet genom staden.

– Vi måste hämta den första delen av besvärjelsen, den är i mitten av staden. Monstret heter Kana. Kana beskyddar delen, varför vet jag inte.

Kapitel 2: Den jättesnälla Kana

När dom kom in, sa Robin:

– Solen visar oss vägen till delen.

– Men hur kan solen visa oss vägen? Sa Tom.

– Titta där borta!

Då såg Tom Kana, han gick runt och runt delen.

Tom sa: – Det är bara att ta delen och läsa besvärjelsen. Det finns fyra delar och fyra monster. Kom nu, vi måste lura Kana, annars dör vi!

Då kom Kana och slickade Tom mitt i ansiktet.

– Han är vänlig, Kana, hämta delen

– Nej, Kana kan prata, jag är inte monstret. Monstret heter Balrog. Balrog är hälften eld och hälften vind. Han äter alla familjer. Vi måste in i den mörka delen av staden, där är delen.

På vägen såg dom massor av skelett och vargar.

Byn ligger på andra sidan staden.

Då såg Tom Balrogen. Blod rann från hans mun. Han hade sin rustning på sig, han hade ett eldsvärd och två horn. Blodet rann. Han slog iväg Tom och sa till Kana att han är besviken på honom.

Tom reste sig upp och sprang mot Balrogens ben och klättrade upp på dem. Balrogen skrek av smärta. Hans ben började blöda, han började vifta med sitt svärt.

Nu var Tom uppe vid halsen och tog sitt svärd och stoppade in det i halsen. Balrogen föll baklänges.

– Kom nu så hämtar vi delen.

Tom tog den försiktigt.

Det var en fälla.

Dom blev instängda, det kom en massa piggar ut från väggarna och Robin fick en idé.

– Vi kan klättra upp på piggarna!

Dom gjorde som han sa och då kom dom upp.

Då rasade hela staden.

– Spring!

Dom sprang. Sedan kom dom ut på andra sidan.

– Där är byn!

Då såg Tom och Kana också byn.

– Kom, vi går dit.

Kapitel 3: I byn

När dom var framme vid byn så fick dom direkt mat. Där träffade Tom sin pappa. Pappa skrek: – Tom! Hej, Tom!

Tom sa: – Jag trodde att du hade dött.

Pappa dog, jag vandrade omkring i dimman. Jag klarade mig. Sedan stötte jag på denna by och så har jag varit här sen dess, men var ska vi bo någonstans? Det finns tre stugor lediga. Där borta kan ni sova dom kommande nätterna. Ta dom bredvid varandra.

Tom sa att dom hade varit i en skog.

– Balrogen är död, sa Tom.

De gick och la sig. Tom hade en dröm. Drömmen sa: – Nästa del av besvärjelsen är i Fasans grotta.

När han vaknade, var han rädd. Han gick till Robins hus och knackade på. Robin öppnade dörren: – Kom in!

Han gick in, Kana var redan där.

– Jag hade en dröm i natt, drömmen sa att nästa del är i Fasans grotta.

Robin sa: -Vad märkligt! Den grottan har varit nedlagd i 10 000 år. Vi måste gå och hämta delen. Vargarna är en månad bakom oss. Vi har gott om tid kvar innan dom är här. Vi måste vänta några dagar.

Kana hade taggar på ryggen, han har horn och vassa tänder, drakben, ett vackert ansikte.

– Vi måste fira! sa Kana, med en fest!
– Bra idé, Kana! Det är snart dags att ha en fest.

Tom gick ut och sa till sin pappa att ha en fest ikväll. Han sade att det var en bra idé, Tom! Ikväll ska vi fira med en fest.

Dom gick iväg. Tom hörde sin pappa säga till någon: – Ikväll när alla firar, smyger vi in i Robins stuga och tar delen. Med den kan vi ta över världen!

Robin kom.- Vad är det?

– Lyssna!

Då hörde han också. – Din pappa pratar med Dark Nebjula.
Dom gick. Tom sa: – Vi måste hindra dom från att ta delen, jag har gömt delen. Den går inte att hitta, den är säker.

– Men varför har dom den då? Toms pappa håller i den, nej, jag låter dig inte ta delen!

– Så synd, men det är för sent. Nu Tom, jag och Dark Njebula tänker krossa den här världen och skapa en ny värld. Kom och ta den, ni har ändå ingen chans att ta den! Ni är värdelösa mot oss!
Robin backade några steg, han var rädd. Det var verkligen för sent att få tillbaka den.

Men det kanske det inte var? Tom sprang mot sin pappa och attackerade honom.

Kapitel 4: En kamp på liv och död

Tom hann inte tänka sig för innan han störtade mot honom. Tom drog sitt svärd ur skidan och hans pappa gjorde också det. Njebula stirrade bara. Han gjorde precis ingenting.

Robin attackerade också mot Njebula. Tom hade det svårare än Robin hade det. Det var problem.

Tom trodde att det var slutet på hans liv men det var det inte. En drake kom och tog delen från Njebula. Och tog Tom och Robin med klorna. Kana satt redan på draken.

– Tom, sa draken, du har ett hjälpsamt hjärta, du måste följa med mig, Tom, annars finns det ingen framtid för oss på jorden. Vi måste till Fasans grotta och ta nästa del av besvärjelsen. Vargarna är en halv månad bakom oss, men snart är det natt, då måste vi hitta någonstans att sova.

– Nej, kolla ner! Sa Tom.

Nedanför dom var det demoner och Toms Pappa och Nebjula var också där.

– Vi måste flyga fortare så dom inte ser oss, annars är vi dödens!

Tom fick en idé. – Robin, så här kan vi göra. Vi kan gömma oss i buskarna. Och draken – ”Jag heter Sana”, okej, Sana. Bakom kullen, sedan sticker vi till Fasans grotta. Titta!

Toms pappa upptäckte dom som planerat.

– Flyg, Sana, flyg! Han flög jättefort.

 

Sebastian, årskurs 3, Göteborg,

Skrivarverkstad med Sagopedagogen Inger Duberg, höstterminen 2013

 

 

Kommentera