Det dödliga huset

 

Det dödliga huset

Författare: Medina, 11 år

Jag heter Lilly. Det här är en berättelse som jag skrev efter att jag hade dött. Jag dog för att jag, mamma och pappa, flyttade in i ett hus. En sak är sant att när man dör blir man osynlig. Här är min berättelse:

– Lilly, kom och packa upp dina saker och ställ dom snyggt i ditt rum!

– Mamma, jag kommer! Jag gillar inte det här nya huset. Det är så övergivet och läskigt. Jag önskar att vi aldrig hade flyttat hit. Det finns ingen skola här för att det är ett så litet område. Alltså måste jag en privatlärare.

– Lilly, fixa ditt rum nu!
– Ja, pappa!

Nu har jag fixat mitt pytte lilla rum. Där jag bodde förut hade jag ett jättestort rum.

KNACK… KNACK… KNACK…

– Kom in, mamma eller pappa.

KNACK… KNACK… KNACK…

Om jag hade varit hos någon av mina vänner hade det varit deras syskon. Men jag har inga syskon. Så vem är det då!? Jag sprang och sprang genom vindgången men när jag nästan var framme släcktes allt och blev svart!

– Hjälp, jag är här, det är Lilly!

– Kom Lilly, kom. Jag är den osynlige. Du kan inte se mig och inte känna mig. Men bara du och jag kan höra varandra för att vi är osynlighetstvillingar.

– Men jag är inte osynlig.

– Jo, kolla på dina händer och då ser du dom inte.

– Ja, det är rätt men jag har hört talats om att man blir osynlig när man dör. Är det sant?

– Ja.

– Men vad ska mamma och pappa säga?

– Dom är också osynliga, döda, för att alla som flyttar in i det här huset blir osynliga, dör. Nu är vi en hel osynlig familj här och så kommer det vara i all framtid.

– Ja, då har jag ett syskon. Den här läskiga händelsen måste jag skriva ner. Vad bra, då vet jag vad jag ska bli i osynlighetsvärlden – författare!

Medina

Skrivarverkstad med Sagopedagogen Inger Duberg

Lekebergs bibliotek, 2015

 

 

 

 

 

 

Spök-jätten Gormel

Spökjätten Gormel

Författare: Ester, 9 år

Det var en gång en död jätte. Han hade just dött och han var nu ett spöke. Om han ville, kunde han förvandla sig till damm och förflytta sig så. Han hette Gormel.

Gormel var superful och arg. Han tänkte hämnas på dom som dödat honom. Gormel var inte särskilt smart heller. Han visste inte vad han skulle göra för att hämnas. Han visste inte ens vem som hade dödat honom.

Istället tänkte han att han skulle döda varje människa på jorden.

Han var ett spöke och hade balla kunskaper. Han skulle lära sig att flyga, trolla och bli damm.

Han kunde inget av det.

Gormel fick stanna där för evigt och lära sig.

 

Ester

Skrivarverkstad med Sagopedagogen Inger Duberg

Lekebergs bibliotek, 2015

Den dödliga vinden

Den dödliga vinden!
Författare: Lydia, 11 år

Rasmus och hans mamma Eva såg upp på det gamla hotellet de hade köpt. Rasmus föräldrar hade precis skilt sig och Rasmus skulle bara bo hos sin mamma.

Hotellet de hade köpt hade 25 rum med gemensamma toaletter. Rasmus hade redan paxat rum 3. Hans mamma skulle bo i rum 4.

När Rasmus höll på att packa upp sina saker gick ett kallt finger längs ryggen. Han vände sig om men ingen stod där. Han fortsatte att packa upp.

På kvällen när han gick och lade sig såg han en mörk skugga dra förbi fönstret.

Två veckor efter att de flyttade in, öppnade hotellet. 10 gäster kom på en gång. Affärsmän, barnfamiljer och tonåringar bodde på hotellet. En pojke blev kompis med Rasmus. Han hette Oskar.

Rasmus och Oskar gick ofta på upptäcktsfärd på hotellet. En dag var de på vinden. Den var full av bråte och längst in hängde ett skelett i en repögla.

Skelettets kläder hängde i trasor. Oskar gick fram till skelettet.

– Wow, vad coolt, sa Oskar förtjust. Han såg på Rasmus men han såg rakt igenom Oskar.

Rasmus gick långsamt fram till skelettet och drog liket ur öglan. Under skelettet stod det en pall.

Rasmus gick upp på pallen och la öglan runt halsen. Han puttade undan pallen och dog två minuter senare.

Ett spöke trädde in genom väggen bakom Rasmus. Flickan lade sin hand på Rasmus panna och försvann.

Oskar stod som förstenad och såg sin väns spöke gå emot honom.

– Berätta för mamma att jag älskar henne, sa spöket Rasmus leende och försvann.

 

Lydia

Skrivarverkstad med Sagopedagogen Inger Duberg

Lekebergs bibliotek, 2015

 

Zombien och den elaka killen

 

Zombien och den elaka killen

Författare: Gabriel, 8 år

Det var en gång en zombie. Zombien hette Rump-Nisse.

En dag när han var ute och gick med sin hund, kom det en elak kille och sparkade hunden. Killen sa: Ful hund!

Då blev Rump-Nisse arg och bet killen. Då blev killen också en zombie.

Nästa dag gick de till en kyrkogård. På kyrkogården bodde ett spöke. Spöket blev argt.

Han dödade zombierna.

Nästa år är de zombierna igen.

 

Gabriel

Skrivarverkstad med Sagopedagogen Inger Duberg,

Lekebergs bibliotek, 2015

Erik och Hanna på Wasa-museet

Erik och Hanna på Wasa-museet

Författare: Elsa, 9 år

Erik är 9 år och bor i Stockholm. Hanna är Eriks bästa kompis. Hanna är lika gammal som Erik.

En dag var Hanna och Erik på Wasa-museet. Hanna och Erik hade hört en saga om att det spökade på Wasa-skeppet. Att det var ett spöke som hette Wasa.
Wasa var en gammal kung. Enligt sagan så var det en person som heter Klas. Men det var ju så klart Gustav Wasa som spökade. Det var ju hans skepp.

När det var dags att stänga så stannade Hanna och Erik kvar. Dom hade gömt sig i en lucka för kanoner på Wasa-skeppet.
När det bara var dom kvar så kröp de fram. Nu så ska de kolla om det verkligen spökar.

De kliver försiktigt på det gamla rucklet till skepp.

Nu hör de någon gråta.

Det måste vara Gustav Wasa, tänker Hanna. Då kom Gustav Wasa fram och sa att hans fina gamla skepp var förstört.

– Men du levde för jättelänge sedan!
– Ja, det är väl klart, säger Gustav Wasa.

Men han bryr sig inte om sin död. Han bryr sig bara om sitt gamla skepp.

Nu är det morgon.

– Nu måste vi hem, säger Erik.

– Nej! ropar Gustav Wasa. Jag vill ha er kvar. Ni ska få uppleva hur det känns att dö. Det kommer inte att göra ont, det blir bara lite blodigt, säger Herr Gustav Wasa.

– Spring! ropar Hanna.

De springer så fort de kan.

Elsa

Skrivarverkstad  med Sagopedagogen Inger Duberg,Lekebergs bibliotek, 2015

 

Pias hemlighet

Pias hemlighet

av Elin, 11 år

Det var en måndag. Jag vaknade. Jag hade hår i munnen. Det var svart lurvigt hår. Jag har brunt hår. Det var konstigt.

Jag sprang fram till spegeln. Jag hade brunt hår.

Jag går ut ur rummet. Mamma stirrar på mig. Pappa kollar på mig.

– Vad är det? sa jag.

– Du! Du! Är! Är! sa mamma.

– Är vad då? sa jag.

– Du Pia, du ska byta skola, sa pappa.

– Vad menar du? sa Pia.

– Imorgon åker du med bussen in till Läska!

– Vad, vad menar du? frågade Pia.

– Gå upp till ditt rum.

Pia somnar.

När Pia vaknar är det morgon.

– Pia, vakna! sa mamma, du ska med bussen nu.

– Jag kommer, mamma. Pia packar kläder.

Bussen kommer nu. Pia springer till bussen.

– Hejdå, mamma!

– Hejdå, Pia!

Det är barn i bussen. När vi var framme i Läska, det var läskigt.

Precis då väckte mamma mig.

– God morgon, Pia!

Elin

Skrivarverkstad med Sagopedagogen Inger Duberg,  Lekebergs bibliotek, 2015

 

 

Den dödliga natten…

Den dödliga natten

av Liw, 11 år

Den dödliga Natten…

Författare: Liw, 11 år

 

– Ewa, vad stirrar du på?

– Vad? Vad? Nej, ingenting.

– Säkert, för du ser ut som om du precis sett ett spöke.

Teodor tittar oroligt på mig.

Var det sant? Eller inbillade jag mig bara att en skugga sprang över min gård.

– Mm. Jag tror att jag måste hem innan mina föräldrar blir oroliga. Teodor är på väg ut genom sovrumsdörren.

– Hejdå! hinner jag säga precis innan han gick.

 

– God natt pappa! ropar jag innan jag kryper ner i sängen.

 

Knack, knack, knack… Plötsligt så öppnas dörren.

Plötsligt, bara några sekunder efter stod en mörk gestalt precis bredvid min säng.

– Hej! sade en mörk röst.

– David!! ropade jag ut. Vad gjorde David här?

– Mm, jag ska nog gå nu, Ewa, för jag får egentligen inte vara här.

Han var på väg till fönstret och skulle precis slänga sig ner när han plötsligt stannade.

– Vad är det som stinker?
Jag tittar oförstående på honom.

– Det kommer ifrån din garderob.

Jag går fram och plötsligt hör jag att något exploderar.

Jag vänder mig om och plötsligt istället för David, ser jag en stor brunsvart varg istället. Den stora vargen såg ut som om den skulle attackera.

Jag öppnar garderoben och Joel ramlar ut. Usch, vad de stinker hund!

– När ska du sluta skrämma mig, Joel?
David var en människa igen.

– Vad är det som händer?

Jag tittar storögt på dem.

– Det kan vi göra, men då måste jag döda dig sen.

– Berätta! Ber jag.

– Jag är vampyr och David är varulv. Han går fram för att ge mig en kram och plötsligt blev allt svart.

 

Liw

Skrivarverkstad med Sagopedagogen Inger Duberg, Lekebergs bibliotek, 2015

 

Den mystiska dagen

Den mystiska dagen

av Maria, 10 år

Jessi och hennes familj skulle fira Halloween i deras lägenhet. Dom var tre barn som heter Charlie, Liv, Maddie och pappan heter Bertram.

Man skulle klä ut sig. Charlie skulle klä ut sig till en björn. Liv ville klä ut sig till den störste, bäste svenska slalomåkaren. Maddie ville klä ut sig till en spågumma.

Dom hade bjudit in 21 personer. Sen kom alla.

Liv satt i biosalongen och googlade då hon fick syn på en kille som byggde den här lägenheten. Han sade att det kommer att spöka om hundra tusen år och den dagen var idag,

Liv sprang till Jessi och sa allt hon hade sett. Bertram sprang rakt ut från köket och skrev till Jessi: – Det spökar i köket!

Jessi sprang in och tittade. Det spökar verkligen!

Det är därför Maddie har röda ögon och säger att hon är en dörrvakt.

Charlie kom in, hon med hade röda ögon och sa att hon var en häxa.

Spöket kom mot Bertram. Bertram blev helt slajmig.

Jessi kom med spökfångare och gick runt med dem.

Liv sa: – Spöket kommer!
Bertram gömde sig i tvättkorgen. Liv sprang undan och gömde sig bakom en blomkruka. Jessi gick mot det flygande spöket och fångade in spöket.

Maria

Skrivarverkstad med Sagopedagogen Inger Duberg, på Lekebergs bibliotek, 2015